Utformningen av bokstäver och tecken kallas ett typsnitt, och ett typsnitt kan lagras i en fil för digital användning. I den här texten kallar vi dessa filer för just typsnitt.
När du köper en dator (oavsett om det är en PC eller Mac) kommer den med ett stort antal teckensnitt förinstallerade med Windows och Mac OS. Det här gör att du kan använda en mängd olika typsnitt utan att någonsin behöva ansluta till internet. Microsoft Office är en mycket använd programvara som innehåller många typsnitt.
Vissa typsnitt, som t.ex. Helvetica, finns med Mac OS med inte med Windows eller Microsoft Office. Det innebär att de inte är tillgängliga per automatik för de flesta PC-användare. Av den anledningen säger man att de inte är standardteckensnitt.
Om du har Microsoft Office365 så prenumererar du på Microsoft Office och betalar månadsvis eller årligen. Du kan också köpa Microsoft Office utan prenumeration och då kallas den versionen för Office 2019 (för närvarande). Med Office 365 får du inte bara alla de senaste Office-apparna, utan också ett bibliotek med över 500 så kallade molnfonter, eller Cloud fonts. Molntypsnitt är typsnitt som finns i molnet. Vilket innebär att du kan använda dem via Office-paketet eller Online Office-paketet, samt på PC, Mac eller i mobila enheter.
Dessa typsnitt är inte installerade. De "aktiveras" automatiskt när de används i ett dokument. Om du skickar ett dokument eller en presentation till någon som inte har ett Office 365-abonnemang kan en av två saker hända. Antingen har de Office 2019 och kan se det korrekta typsnittet samt redigera dokumentet med detta typsnitt. Eller så har de en äldre version av Office. Då visas i stället ett reservtypsnitt som finns i Office-versionen.
Molntypsnittsfiler sparas inte under C:\Windows\Fonts
istället sparas Microsoft Cloud typsnitt här:
%LOCALAPPDATA%\Microsoft\FontCache\4\CloudFonts
och Adobe Cloud typsnitt här:
%APPDATA%\Adobe\CoreSync\plugins\livetype
För mer information, inklusive en lista över molntypsnitt, besök Microsofts Cloud fonts
Ett specialtypsnitt är ett typsnitt som, av olika anledningar, inte finns i Office. Om du vill använda ett sådant typsnitt och du inte kan installera det genom Windows, Mac OS eller Office finns det flera sätt att gå till väga:
Google erbjuder till exempel ett stort antal fria typsnitt som kan laddas ner och användas gratis.
Adobe erbjuder också typsnitt, via Adobe Creative Cloud. Om du prenumererar på tjänsten har du tillgång till deras teckensnittsbibliotek. Där kan du välja typsnitt att aktivera, eller köpa och installera.
Dessutom finns det tusentals oberoende typsnittsdesigners som tillåter köp av specialtypsnitt på sina webbplatser. Många av dessa formgivare kan du anlita för att designa ett unikt typsnitt bara för dig eller ditt företag.
Även om du har ett specialteckensnitt installerat kan du aldrig vara säker på att din mottagare har det. I de flesta applikationer ingår inte teckensnittsfiler i dokument eller presentationer – de hänvisas helt enkelt till. Detta innebär att datorn kommer att få information om att använda ett visst typsnitt, men om typsnittet inte är tillgängligt går det ju inte. I de flesta fall får användaren inget felmeddelande. Teckensnittsväljaren kan fortfarande visa namnet på det anpassade teckensnittet, men typsnittet som faktiskt visas i dokumentet/presentationen kommer att vara ett standardtypsnitt som är tillgängligt; ofta Calibri eller Arial.
Vissa program, som Adobe Acrobat, innehåller ofta automatiskt anpassade teckensnitt. Annan programvara, som Microsoft PowerPoint eller Word, ger dig möjlighet att bädda in teckensnitt i en fil för att säkerställa att rätt typsnitt visas för en mottagare utan teckensnittet är installerat. Några program, som till exempel Microsoft Excel, tillåter dig inte att bädda in typsnitt över huvud taget.
Det finns flera olika typsnittslicenser; kommersiella, webb- och desktoplicenser. När det gäller licenser gäller ett par begränsningar. Om du högerklickar på en teckensnittsfil och navigerar till Egenskaper kan du se vilken av de licensegenskaper som listas nedan som just detta typsnitt har. Vi rekommenderar att du köper en kommersiell, installerbar eller redigerbar licens för desktoptypsnitt för att säkerställa enkel användning och flexibilitet.
Installerbar
Teckensnitt med den här inställningen indikerar att de kan vara inbäddade och permanentinstallerade på fjärrsystemet av ett program.
Redigerbar
Teckensnitt som är redigerbara kan bäddas in i dokument, men installeras bara tillfälligt för att kunna visa eller redigera dokumentet.
Förhandsgranska och skriv ut
Teckensnitt med licensen Förhandsgranska och skriv ut kan endast bäddas in i dokument förvisningsändamål.
Begränsad
Begränsade teckensnitt kan inte bäddas in i dokument.
TTF
TTF är förkortningen för True Type Fonts. True type-teckensnitt har funnits sedan 80-talet. De fungerar bra i Microsoft Office-program, men är stora i filstorlek. Det finns också en Mac-specifik version av TTF som inte kan användas på PC – så det är viktigt att se till att det TTF-typsnitt du väljer är ett Windows TTF-teckensnitt, eftersom det då fungerar på både PC och Mac OS.
OTF
OTF står för OpenType Fonts. Open Type Fonts har sitt ursprung på 90-talet och används i storutsträckning på både PC- och Macintosh-datorer. De har ofta mindre filstorlek och kan vara mer komplexa med större stöd för andra språk.
Även om TrueType-teckensnitt tidigare har varit den föredragna standarden i Microsoft-applikationer,fungerar Open Type-teckensnitt numera lika bra, och är på grund av sin flexibilitet och minskade filstorlek numera det föredragna alternativet i Microsoft Office.
WOFF
WOFF eller Webb Open Font Format är teckensnitt för användning på webben. De fungerar ungefär som komprimerade Open- eller True Type Font-filer och säkerställer på så sätt hastigheten på renderingen av en webbplats. WOFF kan inte användas i Microsoft-applikationer som Word och PowerPoint.
Det är viktigt att licensen för skrivbordstypsnitt tillåter inbäddning av teckensnittet. Om det gör det är det enklaste alternativet att spara dokumentet eller presentationen som en PDF.
Arkiv > Spara som > PDF.
Det finns sedan några tekniker för att säkerställa att teckensnittet har bäddats in i PDF:en:
1. Öppna PDF-filen och jämför den med originaldokumentet.
2. Skicka den till en mottagare som inte har typsnittet installerat tillsammans med en skärmbild av originaldokumentet.
3. Öppna PDF:en i Adobe Acrobat och välj Optimera PDF > Avancerad optimering. Från den avancerade menyn kan du se vilka typsnitt som är inbäddade i PDF:en. Du kan också välja att ta bort inbäddade teckensnitt i händelse att standard typsnitteller oönskade teckensnitt av misstag har bäddats in i PDF:en.
4. Öppna PDF:en i Adobe Acrobat och granska egenskapsmenyn. Därifrån kan du se vilka typsnitt som har bäddats in. Den här menyn tillåter dig inte att ta bort oönskade eller standardtypsnitt som kan ha bäddats in.
Om du vill bädda in typsnittet i ett officedokument/presentation kan du göra detta via menyn
Arkiv > Alternativ > Spara > (Bädda in teckensnitt i fil).
Anpassadeteckensnitt kan inte bäddas in i Excel-arbetsböcker.
På grund av konflikter i vissa överföringsprotokoll (hur filer flyttas), specifikt mellan Mac- och PC-operativsystem, kan typsnitt verka korrupta när de kopieras eller flyttas. Om typsnittsfiltyperna fungerar på både PC och Mac, är det bästa sättet för överföring att zippa teckensnittsfilerna när du kopierar eller flyttar dem.
Det är värt att notera att Mac TrueType-teckensnitt bara fungerar på Mac-operativsystem och kan inte installeras på PC. Windows True Type-teckensnitt fungerar dock på både Mac och Windows. PostScript-teckensnitt fungerar på Mac men Windows-operativsystem kan kräva ytterligare programvara för att möjliggöra lagring av teckensnitten.
Resultatet av att överföra ett PostScript- eller Mac True Type-teckensnitt till Windows är ofta ett teckensnitt som inte öppnas, med en filstorlek på 0 kb. Detta beror på att Windows saknar möjlighet att lagra den här typen av data, och istället aldrig överför något trots att det kan se ut så i och med att fil- och filnamnet visas som överfört.
Vi använder ibland termen reservtypsnitt/fallbacktypsnitt. Det vi menar då är detta:
Ett exempel på när fallbacktypsnitt är aktuellt är när Office försöker rendera ett teckensnitt som inte är tillgängligt. Mjukvaran ersätter automatiskt det saknade teckensnittet med ett som är tillgängligt.
Ofta används Arial, Calibri eller Verdana som ersättning. Det här kan få stora effekter på ditt dokument. Om bokstäverna eller tecknen i reservtypsnittet till exempel är lite bredare än ditt ursprungstypsnitt kan ditt dokumentfördubblas i storlek. PowerPoint, som till skillnad från Word inte flödar text från den ena sidan till den andra utan istället ofta ökar textplatshållarens storlek, kan få text svämma över på sidan och inte synas i en presentation. Vårrekommendation at att välja ett fallbacktypsnitt som har samma egenskaper som ditt primära typsnitt. Om typsnitten är lika i storlek och design minimerar du problemen när du byter mellan dem.
Ett annat tillfällen är fallbacktypsnitt kommer på tal är när ett specialtypsnitt har valts för att kommunicera ditt varumärke, och ett fallbacktypsnitt väljs ut i händelse av att det anpassade teckensnittet inte kan användas. När du jobbar med varumärke i olika format kommer du snabbt att upptäcka vilka begränsningar typsnitt kan ha. Av den anledningen är det alltid en bra idé att lista ett andra standardtypsnitt som är allmänt tillgängligt i din varumärkesidentitet.
Bokstäver eller tecken som används i typsnittsfiler har oftast olika bredder. Bredden på bokstaven I behöver inte överensstämma med bredden på bokstaven W. Dessa olika bredder kan skapa illusionen av att din text inte är jämt justerad. Detta blir tydligt till exempel när du skapar ett ifyllbart formulär där användaren ska skriva in varje bokstav i sitt namn i individuella rutor: det kommer att vara omöjligt att uppnå en jämt fördelad text med typsnitt av variabel bredd.
Typsnitt med fastbredd innebär att varje bokstav/siffra/tecken har samma bredd vilket är lämpligt i formulär och för sifferuppställningar så att 1-tal, 10-tal, 100-tal osv linjerar ovanför varandra.
Aptos mono och Lucida Sans är två exempel på standardtypsnitt med monospace.
Om typsnittet i ditt dokument/presentation inte tillåter inbäddning eller om det uppstått problem vid inbäddning blir ofta resultatet att det inte inbäddas alls utan istället gör om typsnittet till bilder. Det beror på en standardinställning i sparalternativen i Microsoft Office kallat "Bitmappstext när teckensnitt kanske inte är inbäddade". Ifall denna funktion är ikryssad kommer texten konverteras till bilder.Bilderna är ofta av dålig kvalitet, blir pixliga och ibland svåra att läsa.
Du kan inaktivera bitmappningen av text via:
Arkiv > Spara som > PDF > Alternativ och sedan avmarkera "Bitmappstext när teckensnitt inte är inbäddade".
Denna effekt kallas faux bold och är ofta oönskad. Tjockleken eller "vikten" av ett typsnitt anges ofta i namnet: Arial Regular, Arial Bold eller Arial Black. Tyvärr kan inställningar gjorda i Microsoft Office ibland förvirra Adobe Acrobat. Om du använder ett Black-typsnitt (Black betyder att det är den tjockaste versionen av typsnittet och inte dess färg) i Office, och sen gör det fetstilt via Fet-knappen kommer din text att förbli oförändrad. Det beror på att Microsoft Office förstår att typsnittet redan är fetat. Men sen, i exporten till PDF, kan denna information förloras. Resultatet blir att Adobe Acrobat tar in information om texten, typsnittet och informationen om att det ska vara fetstilt, men inte den fetstilta versionen av själva teckensnittet. Adobe Acrobat lägger därför till ytterligare en kontur runt varje bokstav för att få en fetare version av teckensnittet, och detta kallas alltså faux bold.
För att få bort faux bold måste du antingen installera den fetstilta versionen av teckensnittet så att det är inbäddat och Adobe får de korrekta instruktionerna om hur det ska visas, eller avmarkera den fetstilta funktionen i Office och spara PDF-filen igen.
När du skapar en presentation använder du text, objekt och bilder. Medan allt presenteras visuellt via PowerPoint, sparas det mesta av filen du har skapat i olika kod snuttar. Om du skulle skapa en speciell form, anpassa den, och sedan ta bort den, kan någon del av koden som användes för att lagra den skapelsen finnas kvar. I de flesta fall är detta till för att hjälpa dig, men när det kommer till typsnitt kan detta skapa ett problem som kallas "Phantom fonts". När du använder specialtypsnitt i vissa versioner av PowerPoint, och sen ändrar till ett standardtypsnitt, kan referenser till specialtypsnittet finnas kvar i koden bakom. Om du sen skulle skicka presentationen till en användare som inte har specialtypsnittet (som inte längre visas i presentationen) installerat kan de få ett felmeddelande. Felmeddelandet brukar säga att presentationen kräver det typsnittet. Även om detta inte hindrar någon från att öppna presentationen är det inte bra att få felmeddelanden när du öppnar en fil.
I PowerPoint kan du navigera till Hem > Ersätt > Ersätt typsnitt och försöka hitta det felaktiga typsnittet och ersätta det med ett standardtypsnitt. I händelse av att det inte fungerar måste kodavsnitten rengöras från typsnittet, vilket är lite mer komplicerat.
Som PDF-filer: Ja! Som redigerbara Officedokument: Tyvärr inte. Med en Office365-prenumeration kan du använda Cloud-teckensnitt som ger dig mer än 500 teckensnitt att välja mellan. Molnteckensnitt renderas korrekt via mobilversionen av Word och PowerPoint. För mer information om molntypsnitt se ovan.
Ett foto eller en bild i .jpg- eller .png-format kallas en rasterbild. En rasterbild betyder helt enkelt att den består av färgade pixlar (punkter eller fyrkanter). När en sådan bild förstoras, förstoras också pixlarna och resultatet kan upplevas som dålig kvalitet. Det är alltid en bra tumregel att avstå från att använda text i .jpg-eller .png-filer för att säkerställa att texten är läsbar.
Bilder som logotyper eller figurer som innehåller text kan i stället sparas som vektorbilder. Några exempel på vektorfilformat är SVG, EMF, WMF och EPS. Vektorbildfiler innehåller inga pixlar, i stället innehåller de kod avsnitt med koordinater nästan som instruktioner. När en vektorbild förstoras ökar avståndet mellan koordinaterna och resultatet ska alltid vara skarpt. Men om text används i en vektorbild innan texten konverterats till objekt/linjer uppstår problem. Ifall vektorbilden läggs in i till exempel PowerPoint läses texten i bilden som text i ett typsnitt – och om typsnittet i fråga inte finns installerat går PowerPoint, som tidigare nämnt, till ett reservtypsnitt. För att undvika att din text i vektoriserade bilder och objekt ändrar typsnitt behöver du färdigställa den i Illustrator så att den blir till banor. Resultatet blir då att koden renderar texten som ett objekt/form snarare än text.
Variabla typsnitt, även kallade OpenType variable-typsnitt, är generellt sett toppenbra. I stället för att endast fetmarkera text kan du anpassa typsnittets vikt och bredd -för att det ska se ut precis som du vill.
Just nu kan dessa ändringar tyvärr inte sparas i PDF:er. De fungerar utmärkt i Office men när du sparar, exporterar eller skriver ut ditt material som PDF slutar anpassningarna att fungera.
Vi avråder från användningen av variabla typsnitt till dess att Microsoft och Adobe löst problemet.
Specialtypsnitt kan upplevas olika beroende på om de används på en PC eller en Mac. Detta beror på att de två systemen använder olika tekniker för att rendera text. Mac-datorer använder Quartz, som ofta ger skarpare och mer detaljerad återgivning, medan Windows använder ClearType, som är optimerat för att göra text lättläst på PC-skärmar. Skillnaderna kan liknas vid hur färgåtergivning varierar mellan systemen, där Mac generellt är mer exakt. Dessa subtila variationer påverkar hur text och design framstår på respektive plattform.
